En morgon när man vaknar

Många vackra morgonar nu.

Det vita huset vid grusvägen...

EvaP hade en skrivövning för ett par veckor sedan. Varje dag, i en vecka, skulle man skriva en text på tre minuter. Hon delade ut en halv mening på morgonen och sedan skulle man skriva på den texten. Det var roligt och tre minuter kändes överkomligt.

Text nummer 1

Det vita huset vid grusvägen hade stått obebott ganska länge, men en dag flyttade han in. Han kom i en röd porsche, när det var som kallast. Jag hade precis hämtat in tidningen när jag såg honom. Jag hejade och han nickade till, som för att visa att han hade hört mig.

Varje gång när jag gick förbi huset med hunden hörde jag musik. Det verkade aldrig vara tyst där. Inte ens på nätterna. Min man klagade och sade att han hade svårt för sova på nätterna nu, med detta eviga oljud. Men jag vande mig. Det hade ju varit så tyst där så länge.

En morgon när jag gick min runda såg jag honom komma joggandes, han nickade till när han såg mig. Jag tänkte att han var bekant på något sätt, men kunde inte komma på var jag hade sett honom tidigare.