Det finns lediga morgonar då man kan gå ut och vänta in solen som ska komma upp. Som i dag.
20 november 2008
Lia och Gunilla samtalade
I lördags började Bollnäs Filmfest och gästen på invigningen var Lia Boysen. Gunilla Kindstrand, som är kulturjournalist hade ett samtal på scen med henne. Det var jättebra och intressant. De fick bra kontakt med varandra, och Lia talade ur hjärtat. Grät och skrattade.
Men publiken uteblev! Halva lokalen var inte ens fylld och hälften av de som var där var vipgäster. Urtråkigt. Förra året när Rolf Lassgård var där var det fullpackat och jag trodde att det skulle vara samma sak i år. Men icke.
Och så ska det byggas kulturkvarter. Helt i onödan tycker jag. Det anordnas bra grejer då och då, men Bollnäsborna är svårflörtade när det gäller musik, film osv. Nästan alltid några få som kommer. Det som lockar är oftast sådant som spelas på radio. Mainstream ska det vara.
Två bra filmer:
Snow cake ( Inte bara för Alan Rickmans sexiga stämma).
Pans labyrint.
Men publiken uteblev! Halva lokalen var inte ens fylld och hälften av de som var där var vipgäster. Urtråkigt. Förra året när Rolf Lassgård var där var det fullpackat och jag trodde att det skulle vara samma sak i år. Men icke.
Och så ska det byggas kulturkvarter. Helt i onödan tycker jag. Det anordnas bra grejer då och då, men Bollnäsborna är svårflörtade när det gäller musik, film osv. Nästan alltid några få som kommer. Det som lockar är oftast sådant som spelas på radio. Mainstream ska det vara.
Två bra filmer:
Snow cake ( Inte bara för Alan Rickmans sexiga stämma).
Pans labyrint.
...från horisonten kommer regnet närmare..
Och i går en finfin Plura i Ljusdal. Som trodde först trodde att han skulle till Bollnäs, men sen trodde han att han var i Ludvika.
Blues för Bodil Malmsten var fin. Jag har aldrig lyssnat på den, bara för att jag inte har gillat de böcker av henne som jag har läst.
Fin konsert med låtar som berörde. Alldeles för mycket ibland.
Och snön föll när vi åkte hem.
Blues för Bodil Malmsten var fin. Jag har aldrig lyssnat på den, bara för att jag inte har gillat de böcker av henne som jag har läst.
Fin konsert med låtar som berörde. Alldeles för mycket ibland.
Och snön föll när vi åkte hem.
13 november 2008
Vy från Monteliusvägen
Stockholm den 1 november 2008.
En förkyld kvinna orkar verkligen inte fota. Fint skymmningsljus många kvällar i rad, men vem orkar ta fram kameran i sjuktider...
10 november 2008
Rosół - en soppa som ger huvudvärk
Jag gillar ju att laga mat, men polsk mat är jag väldigt dålig på. Fast det är snarare så att jag aldrig lagar något polskt för att jag inte så överförtjust i maten, det är alldeles för mycket korv och paneringar. Men jag älskar surkål, rödbetor och soppor. Min mammas soppor...barszcz, rosół, surkålssoppa osv.
Helgen som var gick i de polska soppornas tecken. På fredagen var det barszcz och på lördagen gjorde jag rosół.
Mammas rosół
1 liter vatten
Fläskkotlett med ben (men även kyckling går bra)
Purjolök ( selleri, palsternacka)
4- 5 stycken morötter (eller fler)
Persilja
Lite salt
Soja
Buljongtärning
Man kokar upp vattnet först och sen stoppar man ner alla grejer. Och sen kokar man soppan tills morötterna blir varma.
Man silar även bort allt fett som dyker upp.
Och så har man någon pasta till, helst ska den vara ganska tunn.
Min mamma brukade laga den här soppan ofta när jag var barn, och det gör hon fortfarande. Min bror sa alltid att han fick huvudvärk av soppan så därför kunde han aldrig äta så mycket av den.
Helgen som var gick i de polska soppornas tecken. På fredagen var det barszcz och på lördagen gjorde jag rosół.
Mammas rosół
1 liter vatten
Fläskkotlett med ben (men även kyckling går bra)
Purjolök ( selleri, palsternacka)
4- 5 stycken morötter (eller fler)
Persilja
Lite salt
Soja
Buljongtärning
Man kokar upp vattnet först och sen stoppar man ner alla grejer. Och sen kokar man soppan tills morötterna blir varma.
Man silar även bort allt fett som dyker upp.
Och så har man någon pasta till, helst ska den vara ganska tunn.
Min mamma brukade laga den här soppan ofta när jag var barn, och det gör hon fortfarande. Min bror sa alltid att han fick huvudvärk av soppan så därför kunde han aldrig äta så mycket av den.
4 november 2008
Raffe och Sophia
Och i Stockholm fanns min bror och hans Sophia som vi bodde hos i några dagar.
Titta hit, titta dit, ställ er mot den där väggen, titta upp, se lite allvarliga ut var några ord de fick höra.
Titta hit, titta dit, ställ er mot den där väggen, titta upp, se lite allvarliga ut var några ord de fick höra.
Vet du om att många vackra människor bor under en gran...
Kompledigt på Nalen, Stockholm, i helgen som var.
De som var där: Sanna Carlstedt, Johan Johansson, Dan Viktor, Kjell Höglund, Staffan Hellstrand, Frans Haraldsen, Fredrik af Trampe, Stina Berge och David Shutrick.
Bäst var Kjell Höglund som var i finfin form. Han levde verkligen upp på scenen och man såg att han njöt av att sitta där och sjunga. Han har varit sjuk och mycket dålig. Jag älskar hans man vänjer sig.
Och Sanna Carlstedt har den bästa och vackraste rösten av alla kvinnliga svenska artister.
Allt var bra! Jag älskar sådana konserter.
Bakom oss i kön stod en kille från Bollnäs. Och så fanns det några Edsbybor.
Och kameran följde inte med och det var skönt att bara koncentrera sig på musiken och artisterna, och inte tänka på att nu kanske jag skulle vilja ta ett kort.
De som var där: Sanna Carlstedt, Johan Johansson, Dan Viktor, Kjell Höglund, Staffan Hellstrand, Frans Haraldsen, Fredrik af Trampe, Stina Berge och David Shutrick.
Bäst var Kjell Höglund som var i finfin form. Han levde verkligen upp på scenen och man såg att han njöt av att sitta där och sjunga. Han har varit sjuk och mycket dålig. Jag älskar hans man vänjer sig.
Och Sanna Carlstedt har den bästa och vackraste rösten av alla kvinnliga svenska artister.
Allt var bra! Jag älskar sådana konserter.
Bakom oss i kön stod en kille från Bollnäs. Och så fanns det några Edsbybor.
Och kameran följde inte med och det var skönt att bara koncentrera sig på musiken och artisterna, och inte tänka på att nu kanske jag skulle vilja ta ett kort.
29 oktober 2008
Fleet foxes
Hörde dem i går på de kallar oss artister, där Håkan Hellström listade dem som sina favoriter. Jag gillar white winter hymnal.
28 oktober 2008
...som ett rop i en gränd från en förlorad vän...
Se hur hon kastar med håret där hon går,
livet vaknar längst hennes väg...
Hon gör mig galen och folket bygger landet var bäst. Så jävla bra versioner av låtarna och så skön musik.
Och Tonhallen i Sundsvall var en perfekt konsertlokal. Bra ljud och man njöt verkligen av musiken. Av Uffe.
Man kan lyssna på youtube, men egentligen ska Lundell upplevas live. Det blir inte alls samma sak.
Hon går förbi här som en doft av hopp
som ett tåg på en nattlig station
som ett rop i en gränd från en förlorad vän
som en ny religion...
livet vaknar längst hennes väg...
Hon gör mig galen och folket bygger landet var bäst. Så jävla bra versioner av låtarna och så skön musik.
Och Tonhallen i Sundsvall var en perfekt konsertlokal. Bra ljud och man njöt verkligen av musiken. Av Uffe.
Man kan lyssna på youtube, men egentligen ska Lundell upplevas live. Det blir inte alls samma sak.
Hon går förbi här som en doft av hopp
som ett tåg på en nattlig station
som ett rop i en gränd från en förlorad vän
som en ny religion...
16 oktober 2008
På en bänk i Göteborg
Något som jag verkligen gillar är att fota okända människor, så där lite i smyg. Helst ska de ju inte se att jag fotar dem och dessutom ska de se bra ut, eller bara ligga på en bänk. Nu när man har en ganska stor kamera som dessutom låter lite så kan det vara ganska svårt. Men det är roligt när det blir bra. Mest nöjd är jag med en bild om jag tog på en man när vi satt på båten som skulle ta oss till Fjäderholmarna. En man som njöt av solen.
13 oktober 2008
Gulklädda träd på vägen
Och i går tog vi bilen och svärmor på en utflykt i trakterna.
Mållången. Skajet. Kammahav. Kex och så vidare. Goda mackor i blåsten. Och Caj Karlsson som sjöng för oss.
Mållången. Skajet. Kammahav. Kex och så vidare. Goda mackor i blåsten. Och Caj Karlsson som sjöng för oss.
Barfotade Sofia
En av sommarens konserter utspelade sig i Freluga, Sofia Karlsson. Vi bjöd med hela klanen, min mamma var också med, även Annas mamma var med.
Det var väl en helt okej konsert men mitt största nöje just då var lilla C, att leka med henne och fota henne. Det var dessutom en alldeles för lång paus.
10 oktober 2008
Jag ger dig min morgon
Varpen.
Det är en sån skön känsla. Att första gången på mycket länge känna sig nöjd med bilder man har tagit. Flera stycken liksom. Det är den där dimman som gör det.
Och i dag har jag varit på väg ut med kameran flera gånger, för jag ser ju att det är dimma över vattnet, men jag kommer inte i väg. Men snart så, kanske. Men då är det väl för sent för dimma.
8 oktober 2008
Morgondimma
Man går upp när Herr H åker till jobbet och sen går man ut och fångar morgondimman.
Varpen.
I Ljusnans vatten.
3 oktober 2008
Tiden innan hösten kom
Jag tror nog att det vore en bra idé att dokumentera sommaren lite. Det var konserter, resor hit och dit och många bilder.
På ett sätt blev det en annorlunda sommar, det tog tid att vänja sig vid veckopendlandet och alla ensamma nätter, men efter ett tag så gjorde jag det.
Det blev en bra sommar.
Moningsand.
Några skulle ut och åka båt.
På ett sätt blev det en annorlunda sommar, det tog tid att vänja sig vid veckopendlandet och alla ensamma nätter, men efter ett tag så gjorde jag det.
Det blev en bra sommar.
Moningsand.
Mellanfjärden.
Några skulle ut och åka båt.
Mamma kom och hälsade på i juli, och jag skulle i väg och jobba några dagar. Så jag och hon åkte till Sundsvall. Vi tog kustvägen dit och jag höll på att nästan komma försent till jobbet bara för det. Vi tog även kustvägen hem. Vi kom hem framåt kvällskvisten, och åkte säkert i 8 timmar eller så. En normal resa Sundsvall-hem tar två timmar. Det var ju så fint väder och så många vackra platser att stanna till på.
Tanken var att vi skulle grilla när vi kom hem, men vi ringde Herr H och och sa att vi nog inte skulle hinna hem till den där tiden vi sa först. Brolle skulle nämligen spela på torget och då ville vi grilla innan. Men det blev inget grillat och ingen Brolle på torget. Men det blev Brolle vid hotellet där han, där han spelade lite extra. Det var kul.
En tid utan telefoner
Om september var flyttningarnas tid, så är nu oktober en tid utan telefoner.
Jag har slarvat bort laddaren till min mobil, den finns säkert i någon av alla dessa flyttkartonger, men urladdad har den varit i två dagar nu.
Och det tar tid för den vanliga telefonen att bli inkopplad. Verkar vara något strul.
Det i sin tur leder till att min uppdragsgivare inte kan nå mig. Jag är ju en sån där inhoppsvikarie, som oftast blir inrigd samma dag.
Jag har slarvat bort laddaren till min mobil, den finns säkert i någon av alla dessa flyttkartonger, men urladdad har den varit i två dagar nu.
Och det tar tid för den vanliga telefonen att bli inkopplad. Verkar vara något strul.
Det i sin tur leder till att min uppdragsgivare inte kan nå mig. Jag är ju en sån där inhoppsvikarie, som oftast blir inrigd samma dag.
1 oktober 2008
Allt jag vill se och höra
30 september 2008
En september med flyttar och sötaste C
Dagarna bara förvinner, hela september har varit fullbokad och jag hinner inte med något. Fast det har faktiskt varit full fart sen i maj, bara några få latisdagar. Skönt med fart och fläkt.
September är flyttningarnas tid. Det är att inte flytta så långt, när man bara flyttar en våning upp. Det är många rum och ett stort kök. Det är att ringa bröderna och fråga hur det är går med flytten. För september är flyttingarna tid. Alla syskonen flyttar. Lillebror flyttar från Borås till Skövde, mellanbror från Göteborg till Stockholm och storasyster (dvs jag) flyttar en våning upp. Och mamma kör stora flyttlastbilen mellan Borås och Skövde.
Att flyttstäda är kul. Jag och svärmis donar om dagarna och om kvällarna kommer Herr H hem från jobbet och sätter ihop möbler. Nytt köksbord kom i går och lustiga skratt och några svärord hördes när han försökte skruva ihop köksstolarna.
September 2008: Det är jobb, utflyttningsfest hos oss i helgen som var, dålig mat (pizza, hamburgare, allt som går snabbt, ingen tid att laga), men god lunch i går när svärmis kom förbi med lax och potatis. Det är att bo i flyttkartonger och inte hitta saker. September är också att fira vän som fyller år, och att fira andra vänner som gifter sig i smyg. Det är att att gilla att se på Herr H som har så fin connection med sin lilla brorsdotter. Och för henne är det bara han som gäller.
September är flyttningarnas tid. Det är att inte flytta så långt, när man bara flyttar en våning upp. Det är många rum och ett stort kök. Det är att ringa bröderna och fråga hur det är går med flytten. För september är flyttingarna tid. Alla syskonen flyttar. Lillebror flyttar från Borås till Skövde, mellanbror från Göteborg till Stockholm och storasyster (dvs jag) flyttar en våning upp. Och mamma kör stora flyttlastbilen mellan Borås och Skövde.
Att flyttstäda är kul. Jag och svärmis donar om dagarna och om kvällarna kommer Herr H hem från jobbet och sätter ihop möbler. Nytt köksbord kom i går och lustiga skratt och några svärord hördes när han försökte skruva ihop köksstolarna.
September 2008: Det är jobb, utflyttningsfest hos oss i helgen som var, dålig mat (pizza, hamburgare, allt som går snabbt, ingen tid att laga), men god lunch i går när svärmis kom förbi med lax och potatis. Det är att bo i flyttkartonger och inte hitta saker. September är också att fira vän som fyller år, och att fira andra vänner som gifter sig i smyg. Det är att att gilla att se på Herr H som har så fin connection med sin lilla brorsdotter. Och för henne är det bara han som gäller.
22 september 2008
19 augusti 2008
Bli kär i mig, sjöng Frasse
Men i stället blev jag fjortis och när han som sjunger så att tiden försvinner såg mig när jag fotade honom och lyste upp och började vinka till mig blev jag alldeles nervös och låtsades inte om det och gick därifrån. Nä då, jag tog kort på det där fina huset.
Visfestival i Köping. Hela helgen. Musik i mina öron och artister bland publik. En så stämning. Johan Johansson som hoppar in och sjunger med Dan Viktor. Frans (Haraldsen)som sjunger låten jag nynnar på hela tiden nu. Caj Karlsson, my man, vilken röst. Per Persson som bjuder upp en kvinna till dans. Jag är skeptisk, säger jag till sambon, jag får aldrig till den där känslan för Persson. Men så går han i väg och röker och Persson sjunger bröllopsdag och man kan inte annat än älska honom. Men bara just då (och även tusen dagar härifrån). Nina Ramsby. Lasse Tennander. Och så många fler.
De kallar det för en firmafest, för varandra, där de möts och lirar ihop efter att ha spelat på varsina håll. Musik att njuta av, musik att leva på i många tusen år. Eller egentligen kanske bara en vecka, för sen vill man höra mer, gå på en ny konsert. Musik att längta efter, för nästa sommar är det dags igen.
Folk som spelade förra året, men några var nya för i år. TV Smith, punkfarbrorn. Den enda utländska i år. Per Persson sade (till sambon, som pratade med honom och sa att han hade spelat på hans 40-årsfest) att han hade varit på en konsert med TV Smith för 30 år sen och nu skulle det bli spännande att höra honom igen. Och han satt där bland publiken och lyssnade, där på bänkarna längst fram.
Och lite kändiskåt blir man trots alls, när idolerna fanns med oss alla. Inte på sina loger, som uppblåsta divor. Jag och L, blev som två tonårsflickor och våra män skrattade åt oss. Hon i Staffan Hellstrand och jag i Caj. Du kan få känna på min tändare, sade hon efter att hon hade kommit in efter en rökpaus. Då hade nämligen Caj lånat den.
Visfestival i Köping. Hela helgen. Musik i mina öron och artister bland publik. En så stämning. Johan Johansson som hoppar in och sjunger med Dan Viktor. Frans (Haraldsen)som sjunger låten jag nynnar på hela tiden nu. Caj Karlsson, my man, vilken röst. Per Persson som bjuder upp en kvinna till dans. Jag är skeptisk, säger jag till sambon, jag får aldrig till den där känslan för Persson. Men så går han i väg och röker och Persson sjunger bröllopsdag och man kan inte annat än älska honom. Men bara just då (och även tusen dagar härifrån). Nina Ramsby. Lasse Tennander. Och så många fler.
De kallar det för en firmafest, för varandra, där de möts och lirar ihop efter att ha spelat på varsina håll. Musik att njuta av, musik att leva på i många tusen år. Eller egentligen kanske bara en vecka, för sen vill man höra mer, gå på en ny konsert. Musik att längta efter, för nästa sommar är det dags igen.
Folk som spelade förra året, men några var nya för i år. TV Smith, punkfarbrorn. Den enda utländska i år. Per Persson sade (till sambon, som pratade med honom och sa att han hade spelat på hans 40-årsfest) att han hade varit på en konsert med TV Smith för 30 år sen och nu skulle det bli spännande att höra honom igen. Och han satt där bland publiken och lyssnade, där på bänkarna längst fram.
Och lite kändiskåt blir man trots alls, när idolerna fanns med oss alla. Inte på sina loger, som uppblåsta divor. Jag och L, blev som två tonårsflickor och våra män skrattade åt oss. Hon i Staffan Hellstrand och jag i Caj. Du kan få känna på min tändare, sade hon efter att hon hade kommit in efter en rökpaus. Då hade nämligen Caj lånat den.
12 augusti 2008
Maria, den vackra Maria
Det absolut roligaste på hela semestern var när jag, sambon och morsan var på väg hem från Skövde. Vi hamnade i Kopparberg och träffade Maria.
Vi åkte genom stan i godan ro, det var varmt och helt plötsligt såg jag henne. Inte för att jag egentligen kände igen henne, hon hade verkligen förändrats sen vi sist sågs ( och det var när vi gick humanistisk för många, många år sedan. Nu är jag 33 år så räkna själv, den som vill). Vi har haft kontakt då och då, men ganska mycket nu när vi messat och skickat vykort till varandra.
Det jag kände igen henne på var blindkäppen, hon håller på och tappar synen. Jag sa till sambon att det där måste vara Maria, vänd och åk efter dem. Men hela tiden var jag osäker. Vi tutade och jagade ifatt dem, henne och hennes man.
Klart det var hon. Och klart är att vi blev glada. Och egentligen inte alls konstigt att det hände sig just i Kopparberg, eftersom hon bor där periodvis.
Men det var oväntat. Att vi i just det ögonblicket, då de hade bestämt sig för att gå till antikaffären, i stället för att gå hem som de först hade tänkt, åkte förbi.
Fint möte.
Vi åkte genom stan i godan ro, det var varmt och helt plötsligt såg jag henne. Inte för att jag egentligen kände igen henne, hon hade verkligen förändrats sen vi sist sågs ( och det var när vi gick humanistisk för många, många år sedan. Nu är jag 33 år så räkna själv, den som vill). Vi har haft kontakt då och då, men ganska mycket nu när vi messat och skickat vykort till varandra.
Det jag kände igen henne på var blindkäppen, hon håller på och tappar synen. Jag sa till sambon att det där måste vara Maria, vänd och åk efter dem. Men hela tiden var jag osäker. Vi tutade och jagade ifatt dem, henne och hennes man.
Klart det var hon. Och klart är att vi blev glada. Och egentligen inte alls konstigt att det hände sig just i Kopparberg, eftersom hon bor där periodvis.
Men det var oväntat. Att vi i just det ögonblicket, då de hade bestämt sig för att gå till antikaffären, i stället för att gå hem som de först hade tänkt, åkte förbi.
Fint möte.
1 juli 2008
Jag satt längst fram
I helgen som var: Humla visfestival.Man kan bara älska sådan människor som drar ihop en förening och lockar till sig en massa artister. Caj Karlsson säger jag bara och suckar nöjt. Vore jag katt skulle jag spinna. Han är bäst! Vilken röst, vilka låtar, vilket liv! Han berör mig som fan. Se filmen Caj och hans demoner, och bli berörd.
Några helger innan: Bollnäs, Världenfestivalen. Kungers, vilket röj, en mycket trevlig och bra överraskning. Dan Viktor, ja. Som jag och Herr H tänkte försöka att boka in till M & H bröllopsfest, som en överraskningspresent, eftersom Herr H gärna vill bräcka Per Persson. Tyvärr kunde han inte då, eftersom han skulle spela på Åmål. Synd!
Också en skitbra människa som drar ihop en festival, i Bollnäs. Men ytterst få Bollnäsbor kommer. De flesta som var där var nog själva artisterna, och deras familjer.
Festivalbilder kommer en annan dag, kanske, har dem hemma. Nu är jag i en stad norrut och jobbar, som den veckopendlerska jag är denna sommar.
Nu kanske jag är tillbaka här igen. Jag och wordpress blir aldrig kompisar riktigt, den här sidan blir inte såsom jag vill ha den. Då är blogspot mycket bättre, men orka starta nya bloggar stup i kvarten.
Några helger innan: Bollnäs, Världenfestivalen. Kungers, vilket röj, en mycket trevlig och bra överraskning. Dan Viktor, ja. Som jag och Herr H tänkte försöka att boka in till M & H bröllopsfest, som en överraskningspresent, eftersom Herr H gärna vill bräcka Per Persson. Tyvärr kunde han inte då, eftersom han skulle spela på Åmål. Synd!
Också en skitbra människa som drar ihop en festival, i Bollnäs. Men ytterst få Bollnäsbor kommer. De flesta som var där var nog själva artisterna, och deras familjer.
Festivalbilder kommer en annan dag, kanske, har dem hemma. Nu är jag i en stad norrut och jobbar, som den veckopendlerska jag är denna sommar.
Nu kanske jag är tillbaka här igen. Jag och wordpress blir aldrig kompisar riktigt, den här sidan blir inte såsom jag vill ha den. Då är blogspot mycket bättre, men orka starta nya bloggar stup i kvarten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)