Fleet foxes

Hörde dem i går på de kallar oss artister, där Håkan Hellström listade dem som sina favoriter. Jag gillar white winter hymnal.

...som ett rop i en gränd från en förlorad vän...

Se hur hon kastar med håret där hon går,
livet vaknar längst hennes väg...

Hon gör mig galen och folket bygger landet var bäst. Så jävla bra versioner av låtarna och så skön musik.

Och Tonhallen i Sundsvall var en perfekt konsertlokal. Bra ljud och man njöt verkligen av musiken. Av Uffe.

Man kan lyssna på youtube, men egentligen ska Lundell upplevas live. Det blir inte alls samma sak.

Hon går förbi här som en doft av hopp
som ett tåg på en nattlig station
som ett rop i en gränd från en förlorad vän
som en ny religion...

På en bänk i Göteborg

Något som jag verkligen gillar är att fota okända människor, så där lite i smyg. Helst ska de ju inte se att jag fotar dem och dessutom ska de se bra ut, eller bara ligga på en bänk. Nu när man har en ganska stor kamera som dessutom låter lite så kan det vara ganska svårt. Men det är roligt när det blir bra. Mest nöjd är jag med en bild om jag tog på en man när vi satt på båten som skulle ta oss till Fjäderholmarna. En man som njöt av solen.

Andra dagar

Mellan Vågen och Varpen.

Gulklädda träd på vägen

Och i går tog vi bilen och svärmor på en utflykt i trakterna.

Mållången. Skajet. Kammahav. Kex och så vidare. Goda mackor i blåsten. Och Caj Karlsson som sjöng för oss.

Barfotade Sofia

En av sommarens konserter utspelade sig i Freluga, Sofia Karlsson. Vi bjöd med hela klanen, min mamma var också med, även Annas mamma var med.

Det var väl en helt okej konsert men mitt största nöje just då var lilla C, att leka med henne och fota henne. Det var dessutom en alldeles för lång paus.

Jag ger dig min morgon

Varpen.

Det är en sån skön känsla. Att första gången på mycket länge känna sig nöjd med bilder man har tagit. Flera stycken liksom. Det är den där dimman som gör det.

Och i dag har jag varit på väg ut med kameran flera gånger, för jag ser ju att det är dimma över vattnet, men jag kommer inte i väg. Men snart så, kanske. Men då är det väl för sent för dimma.

Morgondimma

Man går upp när Herr H åker till jobbet och sen går man ut och fångar morgondimman.

Varpen.

I Ljusnans vatten.

Tiden innan hösten kom

Jag tror nog att det vore en bra idé att dokumentera sommaren lite. Det var konserter, resor hit och dit och många bilder.

På ett sätt blev det en annorlunda sommar, det tog tid att vänja sig vid veckopendlandet och alla ensamma nätter, men efter ett tag så gjorde jag det.

Det blev en bra sommar.


Moningsand.

Mellanfjärden.

Några skulle ut och åka båt.

Mamma kom och hälsade på i juli, och jag skulle i väg och jobba några dagar. Så jag och hon åkte till Sundsvall. Vi tog kustvägen dit och jag höll på att nästan komma försent till jobbet bara för det. Vi tog även kustvägen hem. Vi kom hem framåt kvällskvisten, och åkte säkert i 8 timmar eller så. En normal resa Sundsvall-hem tar två timmar. Det var ju så fint väder och så många vackra platser att stanna till på.

Tanken var att vi skulle grilla när vi kom hem, men vi ringde Herr H och och sa att vi nog inte skulle hinna hem till den där tiden vi sa först. Brolle skulle nämligen spela på torget och då ville vi grilla innan. Men det blev inget grillat och ingen Brolle på torget. Men det blev Brolle vid hotellet där han, där han spelade lite extra. Det var kul.

En tid utan telefoner

Om september var flyttningarnas tid, så är nu oktober en tid utan telefoner.

Jag har slarvat bort laddaren till min mobil, den finns säkert i någon av alla dessa flyttkartonger, men urladdad har den varit i två dagar nu.

Och det tar tid för den vanliga telefonen att bli inkopplad. Verkar vara något strul.

Det i sin tur leder till att min uppdragsgivare inte kan nå mig. Jag är ju en sån där inhoppsvikarie, som oftast blir inrigd samma dag.

Allt jag vill se och höra

Det här vore kul att gå på. Tomas Andersson Wij nästan på hemmaplan.

Och Lundell i Sundsvall blir det helt säkert.

Lykke Li vill jag gärna se, kanske en helg i Stockholm vore trevligt.

Plura på humla.

Christian Kjellvander och Lars Demian i Gävle, samtidigt.

Säkert finns det något mer.