Det absolut roligaste på hela semestern var när jag, sambon och morsan var på väg hem från Skövde. Vi hamnade i Kopparberg och träffade Maria.
Vi åkte genom stan i godan ro, det var varmt och helt plötsligt såg jag henne. Inte för att jag egentligen kände igen henne, hon hade verkligen förändrats sen vi sist sågs ( och det var när vi gick humanistisk för många, många år sedan. Nu är jag 33 år så räkna själv, den som vill). Vi har haft kontakt då och då, men ganska mycket nu när vi messat och skickat vykort till varandra.
Det jag kände igen henne på var blindkäppen, hon håller på och tappar synen. Jag sa till sambon att det där måste vara Maria, vänd och åk efter dem. Men hela tiden var jag osäker. Vi tutade och jagade ifatt dem, henne och hennes man.
Klart det var hon. Och klart är att vi blev glada. Och egentligen inte alls konstigt att det hände sig just i Kopparberg, eftersom hon bor där periodvis.
Men det var oväntat. Att vi i just det ögonblicket, då de hade bestämt sig för att gå till antikaffären, i stället för att gå hem som de först hade tänkt, åkte förbi.
Fint möte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar